Svettig seger i historisk finnkamp
Övre raden från vänster: Jonas Axelsson, Magnus Sjöholm, Gunnar Ardelius, David Eberhard, Kristofer Ahlström, Jack Hildén, Jesper Tillberg och Valle Wigers. Undre raden: Patrik Lundberg, Henrik Annemark, Jenny Wrangborg, Måns Gahrton, Leif Jacobsen och Anna Laestadius Larsson.
Sigtuna är den kommun i Sverige med flest finländare (i procent av befolkningen). Så naturligt att Sigtuna Litteraturfestival bjöd in Finland som våra motståndare när de satsade på litteraturfotboll. Faktum är att det flaggades blåvitt lite överallt, inte enbart bland de riktiga flaggorna utan även på bord och i köket. Lunchmenyerna var finska. Vattenflaskorna blåvita.
Svenska Författarlandslaget bjöd dock inte på någonting alls, inte ens nationalsånger. Jag valde bort det eftersom detta var en Litteraturfestival och det är bättre med tack, kram och handslag än att stå sjunga om sånt man inte riktigt förstår eller helt kan instämma i. Ingen verkar ha saknat ”Du gamla du fria…”. Se det gärna som en manifestation för en kulturyttring utan ansträngda nationalistiska symboler. I Sigtuna fungerar allmän-ekumeni bättre. Det finns dock tillfällen då nationalsånger ger en lite pampigare och roligare inramning. Framförallt för publiken. Vi har inte så stor publik för närvarande men jag tror inte det finns ett direkt samband till nationalsånger ”på vänt”.
Det var första gången vi mötte Finland som har en rakt motsatt historia jämfört med vår egen. De har ”haft lag” sedan år 2000, spelar sex, sju matcher om året men endast genomför en enda landskamp tidigare; 2-2 mot Tyskland i Berlin. De möter Riksdagen, Förläggarna, Skådespelarna e t c varje år. Och de har förhoppningar om att locka Jari Litmanen till sitt eget lag.
Vi genomförde en lätt träning på matchdagens förmiddag. Ansgarsvallen hade (kanske för att tysken räknas som Sveriges kristne apostel) kort naturgräs och var stenhård, som gräsbetong. I övrigt en väldigt fräsch och imponerande anläggning men just gräset var en ”tribute” till konstgräskramare. Efter den gemensamma lunchen – och den inkilning av alla fyra debutanterna (Anna Laestadius Larsson, Jenny Wrangborg, Jesper Tillberg och Kristofer Ahlström) som består i att de tvingas ta emot var sitt signerat exemplar av antologi ”Spela bollen jag är fri” och sedan tvingas försöka knöka in det hemma i den redan överfulla bokhyllan – vidtog taktiksnack. Med språkkunniga motståndarna blott ett bord bort.
Eftersom vi hade fyra debutanter och ingen av dem var eller är utpräglad försvarsspelare, eller anfallare, beslöt jag att låta framförallt försvaret förbli intakt och istället packa mittfältet. Inför hotet av en okänd men visuellt väldigt ung och vältränad, för att inte säga glupsk motståndare (i alla fall glupsk på kantarellsoppa med mörkt finskt bröd) valde vi (eller jag) att starta med den lite oortodoxa och i Sverige alltför sällan använda 3-6-1 uppställningen. Dels för att den är mer defensiv än offensiv, dels för att nästan alla debutanterna var konditionsstarka och bekväma mot bollen. Vi ställde upp med följande femton:
Magnus Sjöholm – Leif Jacobsen, Jonas Axelsson, Henrik Annemark – Jesper Tillberg, Anna Laestadius Larsson, Patrik Lundberg, Jenny Wrangborg, Jack Hildén och Kristofer Ahlström – Mats Lerneby. Avbytare: Gunnar Ardelius, Valle Wigers, David Eberhard och Måns Gahrton.
Jag fick till en vattning strax före avspark (tack Fritidschefen, enligt våra benhinnor och hälsenor är du och ditt vatten idag värd en högmässa) vilket gjorde planen spelbar och sedan drog vi igång. Det var riktigt bra, Finland skapade inget i första halvlek utom två hörnor som jag inte vågade gå ut på och som Finlands bästa spelare, vid sidan av Mika Wickström, en robust mittback med mörkblå mössa, avslutade på. Leif och Jonas läste föredömligt alla långa bollar. Själva rullade vi boll efter backen riktigt bra – kunde enkelt spela oss ur finländarnas press med enkla väggar, utnyttjade den enorma bred vi hade och kom därför till att slå många oantastade inlägg. Sedan var väl inte kvalitén alltid den bästa men det kändes bra, och ganska tryggt. Anna och Jenny slet förtjänstfull på mitt-mitten och vann både närkamper och fördelade bollar. Vad som fattades, och vilket vår ”spiss” Mats Lerneby påpekade i pausen var en andravåg av centrala mittfältare. Han blev omedelbart bönhörd. Men först ledningsmålet efter en vänsterhörna i första halvleks sista minut, den 40:e. Leif stod vid bortre delen av målområdet och nick den överlånga hörnan med kraft mot mål där David dök upp som en ”gubbe-ur-lådan” och nicktouchade in 1-0 från nära mål.
Vi började första som andra, med rull och stort bollinnehav. Jesper och Kristofer sprang förtjänstfullt i djupled och på topp såg Måns piggare ut än på länge. Nu började vi också skapa lite fler farligheter. Efter tio minuter kom Jenny inlöpandes i straffområdet, fick en på grund av motlägg eller block rullande boll mot sig och tryckte utan tvekan med en distinkt låg vänster bredsida dit 2-0. Jenny blev inte enbart glad, hon blev också den första tjejen att göra mål för Författarlandslaget. Ett par minuter senare bröt Jonas ett uppspel på finländarnas ”targetforward”, älgade framåt med bollen, dribblade bort några motståndare av bara farten och serverade Mats Lernby en perfekt djupledsboll som han med ett tillslag förvaltade på ett så enkelt sätt att det nästan såg simpelt och arrogant ut. 3-0 och ännu ett ”youtubemål” av Lerneby.
Patrik agerade ibland mittfältsdirigent, ibland inläggsfot och hans rehab-år ser ut att sluta i succé i den mån rehab kan vara en succé men som det gamla calcio-utrycket gör gällande: ”desto mer blod ju mer nåd”. En sanning även Leif illustrerade väldigt pedagogiskt då han gjorde en av dessa dödsföraktande brytningar (det är bäst jag inte beskriver den ifall det finns känsliga läsare) som jag förknippar med Landskrona Bois sent 70-tal, trots att Leif är rödblå. Jonas blir bara bättre och bättre. Han ska dessutom ha cred. för att han introducerade hela tanken på en fotbollslandskamp i Sigtuna. Henriks långa svepande uppspel är både vackra och effektiva – trebackslinjen fungerade väldigt bra. Valle och Jack var både finurliga och stod för några läckra dragningar och framspelningar. Utmärkta med boll. Gunnar gick i mitten av andra ned som vänsterback och tätade till försvaret. Det hindrade honom inte i att företa alla dessa otaliga ruscher från hörn till hörn längs vänsterkanten – en ”flagga till flagga-spelare”.
Vi förde matchen i ytterligare tio minuter men motståndarnas fysik började ta ut sin rätt. Mittfältet orkade inte riktigt följa med i löpningarna, motståndarna fick slå flera bra djupledsbollar och kom till farligare avslut och en del hörnor. Vi slarvade lite med passningarna och inom loppet av fem minuter gjorde de två snabba mål. Det första var kanske inte helt otagbart för målvakten och vid det andra lurades han en slags magisk finländsk realism – ett inlägg snett innåt bakåt rullade över foten och förvandlades till en boll som istället skruvades sig i en hög estetiskt tilldragande ”Arne Jones-båge” och slog ned vid bortre stolpen där ett finskt skenben dök upp och stötte in 2-3. Vi kämpade tappert, finländarna låg på men skapade inte mer än ett par långskott av Mika och några alltför lätta, höga hörnor.
Det var ett lyckligt, väldigt svettigt svenskt landslag som lystrade till den duktiga domarduons flöjtfinal då den äntligen genljöd över Ansgarsvallen. Den förkunnande att en from och rättvis kamp var till ända. Tack alla kämpande debutanter, ni får samtliga höga betyg. Tack Finland för god och frimodig match. Det vore kul med en returmatch i samband med Helsingfors bokmässa. Tack till Sigtuna Litteraturfestival för ett oerhört bra och väl organiserat arrangemang.
Kvällen anträddes med en rejäl buffé i Sigtunastiftelsens vackra atrium och fortsatte nog ganska länge även om jag gick hem tidigt med min förkylning. Senare i dag eller i morgon kommer en rad actionbilder från matchen.
Storseger mot skadedrabbat Skottland
Stående från vänster: Alex Dominici (2), Magnus Sjöholm, Thomas Bodström, Lennart Paulsson, Joakim Forsberg (1), Leif Jacobsen (1), Gunnar Ardelius, David Eberhard, Christian Azar och Ronnie Sandahl.
Knäande, från vänster: Kristian Sjövik (1), Jonas Axelsson, Fredric Askerup, Patrik Lundberg, Måns Gahrton (1), Mats Lerneby (1) och Andreas Nilsson (2).
Inför en relativ rekordpublik på Heden besegrade Författarlandslaget sina skotska kollegor med 9-2 (5-1).
En tidigt mittbacksskada och några nyckelspelare kvar i Skottland förklarar en del av den våldsamma segermarginalen. Fast det var också ett väldigt bra Författarlandslag som ställde upp. Alla fyra provspelarna skötte sig med den äran: alltid passningsbara, passningsvilliga, löpstarka, ödmjuka och målskyttar ”en masse”.
Leif Jacobsen firade sin tionde landskamp med sitt första mål. Efter ”fast” hörna. Även 2-1 målet föddes ur en fullkomlig hörna signerad Ronnie Sandahl som även i övrigt gladde storpubliken, medspelarna (och ibland motspelarna) med en artistisk repertoar bestående av bland annat klackar, chippar och tvåfotsdribblingar på kvadratcentimetrar.
Thomas Bodström och Jonas Axelsson bildade ett massivt försvarsblock i mitten och Gunnar Ardelius flankerade trots matchovana med millimeterprecisa uppspelsmackor längs marken. Huvudsaklig adressat var Fredric Askerup som förtjänstvillig löpte upp och ned på vänsterkanten – förbluffande ofta med kulan klistrad vid inläggsfoten. David Eberhard löste sitt defensiva högerbacksdilemma på ett närmast kliniskt sätt.
På innermittfältet dominerade Patrik Lundberg och Ronnie mot såväl numerärt som viktmässigt överlägsna skottar. Kristian Sjövik var alltid spelbar, imponerande med sitt formfulländade löpsteg och gjorde mål på en elegant lobbnick – över den två meter långa, och fantastisk duktige skotske målvakten.
Där framme högg Måns Gahrton och Mats Lerneby på allt runt vilket som resulterade i ett flertal frilägen och några behärskade mål. Jocke Forsberg gjorde en sån där ”Forsbergare” när han löpte från sin markerare in i straffområdet och ”paa pletten” mötte en låg boll nära mål med en höger insida vinklad in i bortre gaveln.
Vad som även imponerde var Lennart Paulsson aviga dribblingar och stora spelförståelse. Andreas Nilsson teknik, passningsgenialitet och oerhörda arbetskapacitet. Alex Dominci, lång, smal men en gigant med två mål ett par osjälviska assist.
Målvakten Magnus släppte in två ganska billiga mål men skyller på lite stelhet i den relativa höstkylan över Heden. Plus en skada som tvingade honom ”gå” ut i början andra halvlek och ersättas, lite överraskande, av t f målvaktstränaren Christian Azar. Christan började med att omedelbart dribbla två motståndare nära mållinjen och gjorde även en grandios bandyparad som t o m Tommy Olofsson hade varit nöjd med.
En rolig seger och en seger exakt så stor som en storseger får vara – ental. Det enda som får vara tvåsiffrigt, eller rent ut av högre, är publiksiffrorna vilket det också var runt Heden denna Bokmässolördag sent i september. Stort tack till den utmärkta domartrion från Göteborgs Ideella fotbolldomarklubb och Hedens spontant tjänstvilliga och trevliga vaktmästare även om vi saknade Lillemor lite. Ett extra tack till Jimmie och hans säckpipa vars ”Flowers of Scotland” rörde skottarna så till den milda grad att det tog några mål innan de emotionellt hämtat sig.
Angående turneringen i Haifa i juni 2013
Eftersom en majoritet inom det lösa nätverk som utgör Sveriges Författarlandslag anser att vi ska resa till Haifa och ingen av de tillfrågade uttalat sig för en kollektiv bojkott av turneringen, skickar vi ett lag till författarturneringen där. Vi representanter enbart oss själva och representerar vare sig Svenska Fotbollförbundet eller Sveriges Författarförbund.
Författarfotbollsvärlden är en informell värld där lagen är ett slags nätverk, vissa är lösare i fogarna, andra fastare och någon internationell organisation finns inte. Det israeliska författarlandslaget bildades på initiativ av det tyska författarlandslaget och det tyska fotbollsförbundet (DFB). Det är ett fint initiativ och vänskapen mellan de två lagen har nu existerat i fem år med ett antal matcher, både i Israel och i Tyskland.
Det italienska författarlandslaget reser också till Haifa, liksom det ungerska författarlandslaget och det polska. Enligt uppgift från både tyskar och italienare – som deltagit där tidigare – har matcherna inte använts i något propagandasyfte för regeringen. Det har också varit fullt möjligt att i olika sammanhang säga vad man tycker och framföra kritik av den israeliska ockupationspolitiken. Italienarna åker dit i år med mer än en ambition att vinna: att försöka lägga grunden till en turnering nästa år i Italien med både ett israeliskt och ett palestinskt lag. Vi som reser ser det som en utmärkt möjlighet att få försöka lägga en grund för detta.
Vad gäller engelsmännen har EWFC (English Writers Football Club) inte tagit något beslut om att bojkotta turneringen. Man har varit i Haifa tidigare men skickar inget lag i år eftersom en majoritet inte ville eller kunde. Det norska laget, som också inbjöds till Haifa, kommer inte heller att åka dit. Av norrmännen fick Fredrik Ekelund, vår kapten, ett mail i januari från den norske kaptenen, Eirik Ingebrigtsen, där denne föreslog ett gemensamt lag eftersom hälften av norrmännen ville åka, den andra hälften inte. Från norsk sida handlar det inte om något enhälligt beslut. Bland övriga lag som vi vet har inbjudits har det turkiska laget tackat nej till deltagande.
Författarlandskamper i fotboll innebär möjligheter att knyta kontakter och grunda vänskaper med författare från andra länder. Vi har funnits sedan 2005 och med just italienarna, tyskarna och engelsmännen har det vuxit fram en fin vänskap genom åren. Vem vet, kanske kan något sådant också växa fram med israelerna och, längre fram, med ett palestinskt författarlandslag.
Vi har i laget olika syn på konflikten i Mellanöstern. Många av oss är djupt kritiska till den israeliska ockupationspolitiken. För en del av oss är resan ett sätt att stödja de till ockupationspolitiken kritiska krafterna i Israel. Inom det lösa nätverket Författarlandslaget har diskussionen de senaste veckorna resulterat i att en majoritet stödjer en resa.
Undertecknat: Henrik Annemark, Jonas Axelsson, Christian Azar, Marcus Birro, Thomas Bodström, David Eberhard, Michael Economou, Fredrik Ekelund, Måns Gahrton, Pär Hansson, Olov Hyllienmark, Leif Jacobsen, Juha Kanerva, Patrik Lundberg, Mats Lerneby, Stephan Mendel-Enk, Tony Samuelsson, Magnus Sjöholm, Kristian Sjövik, Mika Wickström
Författarlandslaget 