Texter från Tito

Själva fotbollsturneringen blev för svenskt vidkommande inte så framgångsrik. Däremot blev ”det litterära efterspelet” en succé. Både Henrik Annemarks kortnovell och Fredrik Ekelunds dikter väckte stort bifall och långa applåder rullade nedför läktarna på Kulturcenter Cecilia. Överlag var det väldigt bra texter och även de två italienska författare som framförde kollegors alster ska hedras för de gav liv och dimension åt andras texter.

Vi kommer med början i dag publicera de flesta av bidragen i engelsk översättning. Ambitionen är att här under sidan Texter kunna samla litterära texter av hög kvalité om fotboll, texter som annars lätt hamnar mellan stolarna, mellan det upplästa och mellan det publicerade eftersom skönlitterära texter om fotboll ibland ses med en viss misstänksamhet, så som om de var nördiga och överdrivet exkluderande. De må representera en lite egenartad genre men den litterära kvalitén är oomtvistlig.

Allt om Tito

Vi är inte riktigt vana att bli avbildade i den italienska lagfoto-traditionen, underifrån och snett från sidan, men vi jobbar på det. Ifall vi får återvända till Tito och italienska planer nästa säsong ska vi slipa på profilen.

Prestationen lyser klart och starkt även om just de ständigt så övervärderade resultaten kanske kunde varit bättre. Så resonerar vi vårystra svenskar efter att rättvist förlorat fyra raka matcher mot de tre starka författarfotbollsnationer som alla befinner sig på säsongens absoluta ”hochpunkt”.

Formdippade eller inte, det var fantastiska dagar i höglänt belägna, syditalienska Tito. Ömsom glädje, ömsom stora kulturupplevelser och ömsom regn, starkt kuling, kyla och moln som drev in över plan och begränsade sikten. Under sidan här finner du ( alldeles snart) bilder, länkar och berättelser om tre spännande, roliga och mycket minnesvärda dygn i Tito.

 

 

Satsar på totalsegern i Tito

Författarlandslaget i Writers League i Tito 3-5 maj: Övre raden från vänster: Danjin Mlainovic, Magnus Sjöholm,Stefan Larsson, Mats Lerneby, Kristian Sjövik,Michael Cocke och Stephan Mendel-Enk. Nrfv: Leif Jacobsen, Måns Gahrton, Aage Radmann, Henrik Annemark och Fredrik Ekelund
Saknas på bilden: Magnus Johansson.

Vi är taggade inför förmiddagens finaler i det litterära tävlingsmomentet. Sverige representeras av Henrik Annemark (kortnovell) och förhoppningsvis även Fredrik Ekelunds tre korta dikter. Varje land har två bidrag och vinnaren utses av publiken. Eftersom vi översatt våra även till italienska har jag förhoppningar om en än mer framskjuten placering på scenen än på planen.  Kanske kan vi till och med bärga totalsegern, det vill säga ha lägst placeringssiffra, ifall vi vinner dagens båda skönlitterära och det skönlirande momentet (bronsmatch mot England).

Ps vi förlorade i går 1-2 mot Italien efter att ha dominerat och vunnit andra halvlek. Vi dominerade första fem mot Tyskland (Aage Radmanns fantastiska språngskalle tätt över ribban gjorde kanske inte avtryck på alla Titobor i publikhavet men definitivt på betongen bakom målet). Sedan gjorde de 1-0 och i slutskedet satsade vi allt framåt och de kontrade in två mål. Direkt på det match mot England som våldsamt tryckte in en hörna i mitten av andra och sedan kontrade in tvåan på tilläggastid. Deras unge målvakt ( Notts C.-supporter) gjorde flera ypperliga räddningar, dagen till trots. Kanske var hans matchavgörande parader en form av krisbearbetning för världens äldsta fotbollsklubb åkte samtidigt ur det engelska ligasystemet. Så kan det gå…

 

Författarlandslaget hedrar Tito/ THINKING WITH THE FEET

Till fyrnationsturneringen i Syditaliens bergstrakter sänder  vi förlänade 14 författare. Men först programmet:

Tito capital for one day

THINKING WITH THE FEET · football and culture
4 and 5 May 2019
Tito (Pz)
> stadio comunale “A. Mancinelli”
> centro per la creatività Cecilia
FRIDAY 3 MAY

21h / Hotel Santa Loja
Dinner

SATURDAY 4 MAY

Breakfast at the hotel or at home

morning, 8-10h / Tito, In the morning, an ancient rural ritual will take place in Tito: the “Duvada” is the time when the waters of river Noce are conveyed into several channels by the local greengrocers for agricultural purposes. All the writers who would like to take part in the event will be welcome! After the event, the participants will have a snack and the possibility to take a guided walk along the kitchen gardens of the village.

morning, 10h / centro per la creatività Cecilia
Crazy for football / Matti per il calcio
Projection of the documentary film
meeting with the author Francesco Trento and the main characters Matteo Amendola and Ruben Carini

12.30h / lunch at the hotel

afternoon, 15h / stadio comunale “A. Mancinelli”
Writers’ league / european football championship of the writers’ national teams
Italy, Germany, Sweden, England
“round-robin” with 30 minutes matches

Italy-Sweden
Germany-England
Italy-England

Sweden-Germany
Sweden-England
Italy-Germany
evening, 21h / Sprar Tito
Community table
Citizens and local organisations meet the players of the writers’ national teams to feast with local products and typical dishes

SUNDAY 5 MAY

Breakfast at the hotel or at home

morning, starting from 9h / stadio comunale “A. Mancinelli”
– Friendly matches with football schools
– Mini-lessons of sports storytelling
– La partita in testa/The match in the mind
Marco Cassardo, expert of sport psychology and mental coach for professional football players, will meet the trainers and players from local teams and answer their questions
– Football freestyle
Demo lesson of acrobatic dribbling with Gianluca Lombardi d’Aquino (Freestyle Italia)

morning, 10h30 / centro per la creatività Cecilia
La partita dei racconti/The short stories match
Literary penalties: eight short stories based upon football told by eight writers, two for each national team
From an idea by Marco Mathieu
Host (and referee) Luca Corsolini
Audience voting time
Kick-off: Graziano Scavone, Major of Tito

12h30 / lunch at the centro per la creatività Cecilia

afternoon / stadio comunale “A. Mancinelli”
Writers’ league / european football championship of the writers’ national teams
Italy, Germany, Sweden, England
15h final 3rd/4th place
16h30 final 1st/2nd place
To follow: award ceremony

18h15 / departure for Matera
19h30 / meeting with the foundation, delivery of the books for the sports culture library, happy hour
21h00 / visiting the Sassi of Matera
22h30 / departure for Tito, return to the hotel and the houses planned for midnight

—
in parallel

Writers vs writers: lo stadio da leggere/the stadium to read
The statements about football imagined by the european writers (those who write) are reproduced by the local writers (graffiti artists) on the walls of the stadio comunale Alfredo Mancinelli to put on lo stadio da leggere/the stadium to read

Vi ses i Tito!

 

Truppen till Tito:

Leif Jacobsen
Kristian Sjövik
Mats Lerneby
Magnus Sjöholm
Magnus Johansson
Danjin Malinovic
Aage Radmann
Måns Gahrton
Fredrik Ekelund
Henrik Annemark
Michael Cocke
Stefan Larsson
Stephan Mendel-Enk
Gellert Tamas

 

Morgan och Karin

Morgan och Karin

”Kulturcoachen Karin Wahlén är känd för att ha fört in kultur i fotbollsvärlden, och idag är hon gäst i SöndagsMorgan!”

Morgan Larsson är bland annat känd för att han i lördags spelade med Författarlandslaget mot ÖIS/GAIS. Han var dock inte med när Författarlandslaget var i Östersund och mötte Karins ÖFK för slem år sedan. Ämnet för dagen är gränsöverskridande. Typ Författarlandslaget.

 

 

 

 

Paradoxfotbollens kanske främsta företrädare

Det kan förefalla som fotboll går ut på att göra mål och den som gör flest vinner. Nästan inget kan vara mer felaktigt. Om detta vittnar inte minst Bokmässolördagens match på Heden mot en stjärnanstruken combo av gamla Gaisare och Öisare. Motståndare från den tiden då göteborgska röster och tillrop väckte fruktan på var plan och i var svensk fotbollstuva.

 

Författarlandslaget hade inte överdrivet stort bollinnehav, vi vann färre närkamper och hade relativt få avslut men vi ”förlorade” ändå bara med 1-0. Vilket i sig är en slags seger men det hade även kunnat bli en reellt riktig halv seger i fall Gunnar Ardelius nick vid bortre stolpen i matchminut 10 smitit på andra sidan stolpen. Ifall den kraftigt onyanserade vinden varit mindre nyckfull hade Gunnar inte behövt sträcka huvudet så långt fram, inte fälla överkroppen fullt så mycket och därigenom träffat bollen några futtiga centimeter längre åt vänster. Då hade den garanterat letat sig in på andra sidan stolpen, glädje, jubel och målgest varit en realitet, plus schimära synergieffekterna som teoretisk ledning och ett fiktivt oavgjort slutresultat. Samtidigt hade dock målet kunnat trigga våra motståndare att göra ännu fler mål än det enda de nu faktiskt producerade under den realtid som var 2 x 35.

 

Under alla omständigheter kanske Gunnars ”nära-mål-upplevelse” räddade oss från ett mindre smickrande resultat. Författarlandslaget fortsätter alltså vara en av Fotbollsveriges tydligaste metaforer för denna ”paradoxfotboll” – den där lekens allra märkligaste och mest förvirrade faktorer ständigt exponeras.

 

Sålunda är vi väldigt nöjda och stola över att ha genomfört en verkligt bra match, kämpat, tacklad, passat, sprungit miltals och tillskansat oss ett ytterst hedersamt 0-1-nederlag. Vi trotsar den påbjudna, närmast lutheranska fotbollsmoralen och vinner glädje även i ”nederlaget”. Vi var dock många som på förhand fruktat en mer markant ”förlust” men Gunnar Ardelius visade sina ledaregenskaper i inledningen genom att bryta flera passningar, vinna närkamper och etablera förtroendefullt passningsspel. Det ”tryck” motståndarna åstadkom efter de inledande minuterna ebbade ut när deras otaliga höjdbollar och tröstlösa instick resolut stoppades av den vägg som lystrar till namnen Thomas Bodström och Danjin Malinovic.

 

Johan Tengelin, Kristian Sjövik, Henrik Annemark och Jonas Michanek var andra vars närkampsvinster samt frejdiga och kampvilliga kroppar fick motståndarna att tveka och inse att det inte skulle gå så där ”görlätt”. Som inspiration åt vår återhämtning och mentala livlina bidrog även ett par smått eleganta, närmat ekivoka klackpassningar från den Fredric Askerup vars adelsmärke annars är den ohämmade löplogistikens.

 

Morgon Larsson, hämmad av förkylning, visade under sina korta inhopp ändå sin ypperliga teknik. Debutanten Mattias Melkerson bidrog med stor löpvillighet och bollfördelning i den behärskande solidaritetens tecken. Tyngd av uppdrag anlände vår nyvalde vice ordförande Patrik Lundberg först i andra halvlek men bidrog ändå som alltid med en mycket gedigen arbetsinsats i centrum av vår planhalva.

 

På topp stångades Måns Gahrton, Fredrik Ekelund (hederskapten för dagen), Simon Lund och Michael Cocke med den äran mot ganska övermäktigt motstånd.

 

Slutligen måste vår utmärkte och underhållande målvaktsdebutant från start nämnas: Christian Azar.  Hans målvaktteknik må ge ett lite säreget intryck men han läste spelet utmärkt, gjorde storartade parader och spelet med fötterna var av extremt hög kvalité. Även detta må låta lite paradoxalt men förmodligen var just målvakten Christian vår mest precise, om än något motvillige, passningsspelare.

 

Till den positiva bubblande matchbilden och landslagsupplevelsen bidrog görgoa och sympatiska motståndare, ett bra domarteam och en publik full av inlevelse och spontana hyllningar. Nej, det bjöds ingen champagnefotboll på Heden denna dag men jag tror vi alla inspirerades av det mousserande vin som delar av sittplatspubliken intog ur ståtligt höga glas. Vi vill även tacka Bokmässan för dess ständiga support och grundläggande inspiration.    #bokmässan

Fredric Askerup inför mötet med Göteborgsalliansens skugglag

Anonym fotograf som skildrar alliansbrödernas intensiva möten ”på den tiden det begav sig”.

Det var en av de sorgligaste dagarna i mitt elvaåriga liv och då hade jag ändå det året fått uppleva Gais kvalförlust mot division tre-gänget Järla några månader innan.

Tränarna i Gais p-sjuttioettor hade fått nog. Klubben blev kvar i trean och var bankrutt, vi fick inga plantider och vi tränade på en söndersliten gräsgrustrekant mellan Ullevi och Valhalla och när Kôrven tjongat iväg sista bollen vi hade såg jag den flyta iväg nerför Mölndalsån.

Farsan var andratränare och blåvitare och följde huvudtränare Arne, också blåvitare, som i koppel, men blåvitt hade ingen plats åt oss. Ett annat samtal räckte, vi var så välkomna till Öis.

Jag satte mig i bilen hela långa vägen från orten som parkerades utanför den fina Öis-klubbstugan i Skatås. Tio tioåriga infödda Gaisare blev plötsligt Öisare, men jag ångrar givetvis att jag pissade i klubbstugans bastuaggregat. Hade vi varit lite äldre hade vi nog blivit ettårsfall hela bunten. Alla utom en i laget gick över. Mikael. Jag ser honom ibland på Gais-matcher. Han ser exakt likadan ut, men är två meter längre så jag kan ducka och slippa skämmas inför honom. Vi hälsar inte.

Jag sydde ett par rödblå santinbyxor i slöjden och försökte bli Öisare. Vi hade nu en jävla massa bollar och jag stod i Öis-klacken och blev upplyft i öronen av en skum snubbe så jag skulle se. En av advokatungarna kom till träning i pappas Rolls Royce. Jag lockade över skolkamrater från Stendys talangfulla sjuttioettor (andratränare farsan körde ju oss) och jag såg unge Freddie Roth briljera i p-sjuttiogängets kasse och vi vann Stena Cup utan att jag spelade en minut i finalen.

Sen nya tränare, nya bänkningar, jag var less ute på vänsterkanten och haltade tillbaka till orten och avslutade i Stendy med schlatter i knät och poesi och låtar surrande i huvet istället.

Nu är det som det är med Alliansen, inte mycket finns kvar. Gais och Öis delar broderligt på derbyintäkterna och IFK lever nåt annat slags liv för sig själv. Och dom har tydligen så mycket besvär just nu så de inte fick ihop en enda old boy-gubbe till match. Gothia Cup-knattegänget Häcken, eller Rôva BK som de inte gillas att kallas för, förstod inte ens frågan, ”Vadå old boys? Nej, det har vi inga”.

Gais och Öis är och förblir givetvis äldstingarna i landet. Sprungna ur landets första fotbollsmatch, just här på Heden, mellan Örgryte Idrottssällskap och Lyckans soldater (1-0), i maj 1892. Samtliga Öisare var arbetare från Göteborgs Gardinfabrik och sex av dem var skottar. Hur de kunde bli så populära i Hovås och Askim senare övergår mitt förstånd. Hedengrusets sammansättning av vassa stenar som färgats röd från knäblodighet har istället präglat mången Göteborgsspelare – och när tyngdlyftning- och brottarklubben Gais bildades 1894 fick vi även klassmotsättningarna från Gårdaromantiken in i leken. Idag har väl Stena Olsson-rederigänget tröttnat på att rädda den rödblåa klubben och man kan säga att båda klubbarna lider ungefär samma kval – både i tabellsammanhang som med ekonomi. Egentligen spelar det ingen roll. Var vi ligger och snyftar. När ett gäng historielösa klubbdirektörer harklande samlade sig för att skapa en hopslagning av allianslagen under arbetsnamnet FC Gothia, var det ju inte bara jag som gick ut på stan och demonstrerade med pyroteknik. Om man säger så. Den äkta alliansen var helt enig att vi är flera väsen i en och samma stad – och det har så förblivit i alla evig tid framöver. Ty, man rycker inte grundstenen i svensk fotboll från knät, hellre förblöder vi som bröder och systrar.

Det är med den fina bakgrundshistorien som vi i Författarlandslaget spelar mot Alliansen Gais/Öis lördag klockan 16:15 – på Heden 3 (numera på färgplan).

Det kommer bli en jämn historia, där färgen på naglarna och knäna kan komma att få en avgörande faktor. Vi ses i Göteborgsvädret.

/ Fredric Askerup